aldrig haft?

blev lite fel där med inlägget...anyhow.

nu handlade det inte om det fysiska enbart...utan själva grejen att ha någon och allt va det innebär...kul kanske det inte är att veta, men bra att man vet att man inte är ensam.. Är det självvalt för din del Patrick eller är det din sjukdom (antar att du har någon from av besvär iom att du skriver här) som hindrat dig från att ha en relation? Självvalt kanske det inte varit men att rädslan kan ha fått dig att undivka det?

Jag har varit ihop med en flicka sedan vi träffades 1982. Vi har bott ihop i ungefär 11 år men vi är sedan en del år särbo. Detta för att det funkade inte. Vi grälade med varandra varje dag i slutet, för vi gick på varandra 24/7 och det höll inte. Numera har både jag och hon en dörr att stänga om oss!

Numera grälar vi aldrig och förhållandet är relativt bra! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Det undrar jag varför det låser sig det här med
relationer vid schizofreni.
Fick man ingen träning som barn när just det
fönstret var öppet.
Har verkligen försökt både som yngre och äldre
men det är helt låst och slutar för det mesta med
psykos.
Känner mig som ett missfoster som inte lever i
parrelation.
Förutom själva schizofrenin så är det här också
en skam som lägger sten på börda.
När man i religösa kretsar går ut och bara talar
om familjen så undrar jag vilket diskriminerande
samhälle vi lever i.
Det är nog svårt att förstå hur vi som har schizofreni
och inte kan få ihop det med någon partner känner
det.
Känner stark gemenskap med HBT-personer då
idealbilden av en normal människa med normala
relationer visas upp i Livets ord och pingstkyrkan.

PSR vad känner du och tänker du om närhet? Jag menar vad bottnar själva rädslan i...? eller är det bara att det känns obekvämt?

Jag är särbo med en gullig o snäll kille. Vi bodde ihop förut, men det blev som Nissegossen skriver.
Nu funkar det bra.
Mitt första riktiga förhållande hade jag som 17 åring.

Jag har nog inte valt min sits ,med otur och lite inkompetens från min familj så blev det så ,

Och min sjukdom har varit förföljelse mani med en del fysiska besvär ögon ryckningar och diverse andra ryckningar etc. och jävligt äckliga känslor .
sedan mynnade det ut i att jag börja höra röster .

Har haft tur att jag alltid haft jobb (och en positiv känsla typ att arbeta för svenska försvarsmakten )och därefter är jag nästan helt återställd .

Men sedan kommer frågan som jag ställer mej vill jag vara utan scitzofreni ?

Och vete fan om svaret inte är Nej .



Patrik