En enkätsammanställning från projekt Bättre psykosvård visar att kommuner och landsting inte följer Socialstyrelsens riktlinjer för prioriterade insatser vid psykosvård.

Den spontana och normalt sett befogade reaktionen på ett sådant undersökningsresultat är förstås att det är skandalöst och att kommuner och landsting bör rätta in sig i ledet.

När det handlar om psykiatri finns det emellertid alltid skäl att filosofera lite djupare.

Läs mer hos RSMHBloggen.

Kommentar  
Jag tycker att han har rätt i det han skriver. Jag kan inte peka på något i hans inlägg som inte låter rätt i mina öron.
Fientligheten från brukare mot psykiatrin och personalkåren där lockar säkert inte många dit för att utbilda sig.
Han diskuterar här främst psykosociala behandlingar visserligen, men för alla behandlingar och även mediciner gäller att de har framkommit via brukarmedverkan, där de fått testa och rapportera till läkaren om hur de mår och om sina symptom efter behandlingen. Utan brukarmedverkan inga nya behandlingar. Det är lätt att glömma detta och särskilt de som frivilligt testar nya mediciner och därmed utsätter sig för vissa risker som okända biverkningar.

Det som är trist med psykiatridebatten är att det är så dåliga tänkare. De sätter inte bara krokben för sig själva utan till slut hela psykiatrin. :cry:
Han går igång på allting på Dagens Medicin.
Han har mycket underlig argumentation Hannes. Att patienterna måste själva få bestämma om psykosociala behandlingar har effekt, men de vet ju inte om det eftersom de inte provat dem eller ens känner till dem. I efterhand kan de möjligen ha en uppfattning, men knappast innan.
Jag tror att det skulle kännas bra om en opartisk instans ledde dessa kurser.
Jag tror att psykosociala behandlingar kan skötas av kursverksamheten, som har utbildningar som huvudverksamhet. Psykiatrin kan medverka som lärare och frågebesvarare.


Men de verkar inte så bra på att ordna och dra i gång kurser och om det är så är det bättre att andra sköter denna del av psykiatrin. Alla är inte heller positiv till psykiatrin och då har kursverksamheten en fördel.
Socialstyrelsens riktlinjer är rekommendationer och inte lag. Liksom den enskilde patienten ofta kan strunta i behandlingar kan också landsting och kommuner göra det.

Det är också viktigt att vara medveten om att detta inte är ett enbart psykiatriskt problem utan finns i hela vården. Minns att man satsade på utbildning av distriktsläkare för att skriva ut hjärtmedicin, som minskade dödligheten. Efter några år hade 0,3 % fått denna medicin, så det tar tid i vården.

Det som är bra med psykosociala behandlingar är att både psykossymptom och psykoser kan minska från 40-25 % till 5 % ungefär. Så det är en stark medicin och ganska billig också. Men inte biverkningsfri t.ex patientutbildning kan ge depression för att man förstår att man har schizofreni och blir deppad därför.