Fejka frisk?

Jag tror inte att det går att söka jobb och komma och säga "hej jag heter Sofie och jag är manodepressiv", men visst önskar jag att det gick att tala om det också, för jag fungerar ju trots allt väldigt bra med mediciner. Det här funderar jag faktiskt väldigt mycket över, vad jag ska säga nästa gång jag kommer på intervju. Funderar på att säga att jag är sjukskriven på 25 % för antingen hypothyreos eller närmare sanningen, för utbrändhet. Hypothyreos kan jag mycket väl få en vacker dag som biverkning av litiumet. Symtomen är litet diffusa och påverkar humöret och orken. Så det är en bra diagnos att dra till med. Den är ju somatisk men drabbar det hormonella systemet, som ligger nära det psykiska.

Hmmm... jag kanske skulle testa om jag blir kallad på flera intervjuer, hur de skulle reagera på att jag var helt ärlig redan från början. Njaaa....

Hmmm.... Annars på min nuvarande arbetsplats, om jag fortsätter och blir kvar en tid till så funderar jag på att det vore intressant att få fler tillfällen att öppet berätta om min sjukdom. De vet ju, och det känns skönt.

Samtidigt är det en integritetsgrej, du kanske inte vill att alla ska veta om du har en somatisk sjukdom heller. Och psyket är så mycket mera personligt, det drabbar personligheten.

Man har sagt att jag är knäpp och störd på min arbetsplats. Man har trott att jag ska börja gråta för minsta lilla, sedan efter en tid blir de förvånade, för jag har slutat att gråta, däremot är jag fortfarande öppen och orädd och vågar konfrontera problemen ibland. Så det är faktiskt bra att ha en känslighet och orka reagera litet grand och inte bara sitta och gäspa och rulla tummarna och låtsas som det regnar.

/Sofie

Jag hade haft jobb på Pripps mindre än ett år när jag först insjuknade.

De visste från första dagen jag kom med läkarintyget där det stod psykisk insuffe eller vad det nu var, att jag hade en psykisk sjukdom.

Jag har personligen aldrig inför någon hymlat om vad jag har för sjukdom. Det sållar bort agnarna från vetet direkt och de som inte kan ta det, behöver jag inte ödsla tid på.

Ps. Jag hade arbete på min arbetsplats i 17 år, och fick ett bra arbetsbetyg när jag slutade på grund av att försäkringskassan då gav mig fgörtidspension.
Ds

Alla med schizofreni har inte symptom och om man har tur och saknar symptom, funktionsförluster och inte får återfall i psykos, så går det nog att dölja att man har schizofreni på en arbetsplats. Man behöver då inte spela frisk utan kan mera uppträda normalt. Jag känner en som har lyckats dölja det i 6 år nu trots att han har ett ganska krävande jobb.

Admin1,

Wow, intressant...

Men om man saknar symptom, inte har några funktionsförluster, inte är inne i en psykos o.s.v. har man då verkligen fortfarande schizofreni? Är det inte snarare ett tecken på att man då har återhämtat sig och är frisk?

Hej AnnaP.

Intressant frågeställning. Men jag tycker nog att jag fortfarande har schizofreni även om jag inte har några symptom för jag har ju min medicinering också.
Utan min tablett skulle jag ganska snabbt få koncetrations-problem igen och med tiden få svårigheter att följa med i ett vanligt samtal.

Jag förstår inte riktigt varför man ska gå runt och säga sin diagnos till folk?Jag ÄR inte min diagnos. Alla har vi brister och konstigheter. och på det sättet så skiljer jag mig inte från andra sk friska.
Inom szhizofrenispektrat rymmer så mycket. Vi är väldigt olika varandra vi med denna diagnos tycker jag. För att vi är individer.
Jag tror att det inom alla rymmer en möjlighet att gå i psykos.

Visst jag har en stresskänslighet. Jag känner kanske mycket mer än många också. Men det ser jag som något positivt. Om jag skulle ut och jobba så skulle jag behöva ett jobb som tog hänsyn till detta. Men det skulle också vara en tillgång tror jag. Men jag har inte behov av att skrika runt min diagnos för det säger så lite om mig ändå.