Paranoia och röster - hur hantera?

Det är lite lugnare nu med bara Imovane... även om jag bara sover 2 till 3 timmar per natt...

Får vänta tills efter jul med att pröva nått annat... om det behövs då... men tack för tipset...

Jag fungerar ju någolunda nu även om det är jobbigt... även i psykosgenombrotten...

Var medicinfri i 10 års tid och saknade sömn... var helt sömnlös förutom att jag bröt samman och sov några dygn var tredje till fjärde månad... var nog mer eller mindre gränspsykotisk till psykotisk hela tiden... men klarade av studier, kortare perioder av arbete, resor, och familjeliv ändå... även om det var konstant kaos... och urmycket energi i omlopp...

Jag är tröttare nu när jag hunnit bli några år äldre... därför behövs lite mer lugn... och sömntabletter eller annan medicin för att hjälpa mig vara i balans och klara vardagen...

Imorgon är det jul... har alltså klarat hösten utan neuroleptika... även om det varit jättesvårt...

Paranoian är en del av vardagen... men på nått sätt bryr jag mig inte längre... stundvis är det urjobbigt... men på ett annat plan finns ingen rädsla alls...

Har liksom gett upp... men lever vidare ändå... livet är jobbigt på alla sätt... finns liksom ingen vila... men ändå nån ro i det också... orkar inte bry mig så mycket längre... lever ändå på övertid... det kunde tagit slut i somras när allt var som allra jobbigast... kaos på alla plan... utskriven trots akut kris... misslyckats med allt i livet... jobbet... familjen... inga vänner... inga kontakter alls som egentligen bryr sig om mig... visst såna som vill ha vad man kan ge... men ingen som frågade efter mig för min egen skull...

Men jag överlevde ändå... till slut inser man att man är helt ensam... och då kvittar det... på nått sätt blir det kraft att fortsätta... även om det känns helt mörkt... så kan man stå ut...

Orken är väldigt liten nuförtiden... orkar inte med social kontakt... måste skärma av mig... vila inom mig rätt mycket....

Försöker fixa jul i kaoset... inte så lätt... inte så uppskattat heller...

Kanske gör fel när jag försöker pigga upp och inspirera... det är en sida av mig... men den nedstämda orkeslösa finns där med... och allt det andra...

Har varit nojig även på Viska ett tag... men det är som det brukar bli när jag börjar få lite vänskap... plötsligt klarar jag bara inte av det... och allt spricker...

Ledsen om jag skrämde bort några av er för några veckor sen när jag mådde pest... svårt att vara en bra vän när man inte mår bra själv...

Läser fortfarande mellan raderna i forumen och tror att det handlar om mig... att alla har tröttnat på mig... vill ha bort mig... paranoia är inte kul...

Man får liksom ta en stund i taget... nu ska jag klara kvällen... i morgon är julafton med släkt träff och en tonåring i protest... vet ej vad jag ska göra...

En stund i taget... bara försöka komma igenom alltsammans...

Antagligen helt fel av mig att peppa och försöka inspirera till positivt jultänkande... men vad ska man göra?... måste ändå försöka klara det...

Uppskattar er mycket mitt i min paranoia... alla kloka underbara ord... alla goda råd... all vänlighet som jag får här...

Sen att jag själv inte klarar att vara trygg och stabil och en bra vän... utan misstolkar och strular till det... det ligger bara hos mig... får nog dras med det här... nojan... rösterna... oförmågan att klara kontakt med folk på ett bra sätt... ett liv som inte funkar bra... men ändå fortsätter... en liten stund i taget... och där faktiskt vissa stunder... även här på Viska... är lyckliga... stunder av glädje... och gemenskap... även om det bara är via nätet...

God Jul... Gott Nytt År... och Kram...

Sömnen verkar viktig för de flesta. Får man inte sova tillräckligt så mår man väldigt dåligt. Sömnen är ett sätt för hjärnan att vila och reparera sig. Imovane ger dig bara några timmars sömn nu. Du kanske skulle behöva något mer långverkande sömnmedel, som t.ex. Nitrazepam? Depression kan också ge sömnsvårigheter.

Jag tror inte att du skrämmer bort någon här utan tvärt om du gör en väldigt bra och uppskattad insats här i forumet. Jag tror det är paranoian som gör att du uppfattar det annorlunda.

Eftersom du relativt nyligen har slutat med antipsykotika så kanske det dröjer ett tag innan det blir bättre. Det talas ju om att antipsykotika kan göra hjärnan känsligare för dopamin och det tar nog ett tag innan den effekten försvinner och du mår bättre. Kanske det vore bra för dig att lära dig stresshantering och avslappning för att uthärda den stress du är utsatt för.

Hoppas att du får en riktigt God Jul fastän det verkar jobbigt.

Det är dygt fyra månader helt utan neuroleptika nu.... efter sista försöket att medicinera med Seroquel... fast jag slutade egentligen för ett och ett halvt år sen... hade haft Risperdal i åtta år då... med långsam uttrappning över två år innan jag slutade helt... pga tardiv dyskinesi och att jag trodde mig ha blivit frisk... men återinsjuknade förra julen... efter att paranoian återkommit och spräckt nästan hela min tillvaro under hösten 2003... gjorde flera försök med olika sorters neuroleptika... även med Leponex... men jag tålde dem inte... satte in Seroquel trots risk förökad tardiv dyskinesi eftersom tillvaron bara föll i bitar... och det höll 5 månader... sen hade min tardiva dyskinesi förvärrats så pass att jag måste sluta helt...

Jag varvar Imovane med Nitrazepam... tar det några nätter och byter... för effekten avtar snabbt... även på Nitrazepam kan jag sova bara ett par timmar... eller inget alls och bara ligga vaken och gråta istället... den slappnar av mig mer... och då kommer gråten fram...

Jag är glad att du inte anser att jag har skrämt bort folk från sajten... men det känns så... det var ganska intensivt med postningar ett tag... sen mådde jag sämre... och det känns som om ett antal personer försvann eller tittade in minder ofta i och med det... vet inte...kanske bara är min paranoia... man vill inte göra fel... men ändå blir det lätt så... man kan ju hoppas att folk istället mår bättre och därför inte behöver titta in så ofta här...

Jag tror tyvärr inte det fotfarande kan vara ökad känslighet pga att jag slutade med neuroleptika i augusti... det som rättar till sig självt i den kemiska balansen måste ha hunnit rätt till sig vid det här laget... det är snarare mitt vanliga omedicinerade jag som kommer fram...

Det här tillståndet får jag nog räkna med att leva med... tills forskningen fått fram nått nytt som jag tål... 5 - 10 års väntan är ingen kul... om det ens då kommer nått som hjälper och som jag tål...

Isa-Alise!
Det är säkert naturliga saker som gör att personer
kommer och går och kommer tillbaka på Viska.
Själv har jag haft en period där kontakten med
verkligheten har klickat litet. Min mamma dog tidigt
i år och det har nog satt sina spår.
Det tråkiga är när resultatet blir att kontakten med
vänner spricker. Några av mina vänner har kunnat
se igenom det och inte brutit med mig trots att jag
visat mindre trevliga sidor.
Vad jag förstår så har du bara visat vänlighet här.

Det du skulle kunna använda är en kombination av Leponex och antiepileptika för att förhindra att du får kramper. Det verkar vara accepterat att göra så. Det verkar finnas en hel del skrivet om det:

Seizures are an important adverse effect of clozapine therapy; a cumulative 10% risk of tonic-clonic seizures is estimated after 3.8 years of treatment. Although the risk of seizures may be increased by rapid upward titration and higher doses, recent data do not clearly confirm the dose-dependent effect. The vast majority of clozapine-related seizures are tonic-clonic, although myoclonic seizures also occur. The role of the EEG in predicting the occurrence of clozapine-induced seizures remains uncertain. In patients with clozapine-related seizures, either reducing the dose or adding an antiepileptic medication usually allows continuation of therapy.
www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/quer ... t=Abstract

medind.nic.in/imvw/imvw6929.html
www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/quer ... t=Abstract