I vilket stadie är ni?

Jag befinner mig fortfarande i helvetet. Jag befinner mig kanske inte längst ner,utan kommit upp mig lite. Det som är jobbigast där jag befinner mig just nu är min paranoia, rösttankar,tvångstankar,ångest,depression och sociala fobi. Besöker någon polare någon gång i veckan och motionerar mycket. Jag har fortfarande oerhört svårt att umgås med människor i grupp. Blir väldigt paranoid och får mycket ångest då.

Fredrik skrev: Jag vet att jag har mått bra på 1mg förrut. Men att helt sluta med medicinen vet jag att jag inte skulle klara än. Kanske någon gång i framtiden.
Frågan är väl om man får kalla sig frisk när man är symptom-fri fast man går på en medicin.

Vågar du inte prova gå ner till 1mg Risperdal igen?

Jodå, visst vågar jag det. Men inte just nu, jag vill vara helt symptomfri först.

Samma här

Min erfarenhet är att efter ett antal försök att sätta ut antipykotiska preparat, så gör jag inte om det.

Jag har insett att jag kan inte vara utan medicinen.

Jag tror att man måste trappa ned ytterst varsamt med medicinen. Varje gång jag satt ut medicinen så har jag hamnat akut på psyket tre till sex månader senare.
Efter fem år som medicinfri är nog, om man klarar det, att anse sig själv som frisk. Även om ni mår bra, måste nog ni ha medicin hemma när ni inte kan sova.

Att sova är a och o vid psykos sammanhang. Man får nog ha antipsykotika tillgängligt hemma ett bra tag efter att man slutat, i fall att...

Jag har kommit ur psykosen och har en bra praktikplats.
Ska väl försöka att börja gå på nån folkhögskola senare.