Libellule skrev: PSR, jag blir bara glad om jag kan få dig att se det komiska i situationen och dra på munnen åt det hela, och jag håller med om att det är rätt korkat. Men "kär och galen" är ändå inte den sorts galenskap jag kopplar ihop med dessa känslor.
Jag hade ett annat förhållande, som tog slut i mars. Det var efter att han besökt mig ett dygn, detta var en fredag. Sedan mådde jag fruktansvärt dåligt hela helgen, och när jag kom till min terapeut på måndagen ringde hon efter jouren som kom och hämtade mig. Och det var på grund av den såväl fysiska som psykiska känslostorm jag upplevt under tors-fred.
Sedan träffade jag aldrig mer den mannen. Jag tvingades avbryta vår relation på grund av mitt mående. Nu är jag rädd att detta nya förhållande ska gå samma öde till mötes.
Man blir nästan introvert när man ska ta ansvar för andras betygelser. Man går in i sin hemliga värld och släpper kanske inte in andra i den svängen?
Jocke, kan du förtydliga lite vad du menar?
Nissegossen, du verkar vara en mycket fin man med nobla egenskaper. Det är få som är starka nog att stå vid sidan och se på om personen man älskar träffar någon annan.
Ok, jag har ett problem, men det blir en annan sorts förklaring till den mening du vill fråga mig om. Problemet är att jag aldrig har känt mig fri att förklara min kärlek till ngn annan, förutom detta år. Men jag tycker inte om, om man måste hålla hemligt en relation, i syfte att inte skada den andre. Jag har tyvärr haft ett par sådana förhållanden. Det är tydligt så att min problematik med teven, gör att jag blir mer mån om mitt kärleksliv, men jag klarar inte riktigt att hantera dessa hemliga scenarion, för kärlek är trotts allt mellan 2 par ögon. Jag har ett för starkt integritet, att jag blir inbunden och vill inte släppa in obehöriga på scenen, men problemet är hemlighetsmakeriet som nog inte är så hemligt, jag tror media utnyttjar detta som är min svaghet, nämligen mina känslor. Jag är rädd att detta komplicerar din bild av mig, sorry?
