Att vara älskad gör mig galen!

Geta, Lovely... himla intressant att det finns fler som känner som jag. Att kärlek (=starka känslor?) gör en psykotisk. Jag kan inte hantera starka känslor, helt enkelt. Och just det du säger, lovely, att männskor ställer förväntningar på en som man inte är säker på att man kan leva upp till.

Annars är jag inne i en ganska stabil fas, såpass stabil att vi plockat bort den minimala dos antidepp jag ett tag ätit, och enbart testar stabiliserare och Seroquel. Så det var med överraskning som självmordstankarna började komma smygande igår.

Tack, TIKKI! Ja, tokstollar är vi allihopa, allihopa, allihopa... Och vad vore mitt liv utan alla andra knäppisar på detta forum? :hjärta :hjärta

Visst är det fruktansvärt frustrerande? Varför kan man inte reagera normalt? Hur knäpp får man vara?

Jag mår alltid extra dåligt när någon visat intresse. Jag får panik när personen ringer. Ångesten stiger för mig och jag blir mer benägen att skada mig själv, men det är ju så jag reglerar känslor. Det är som att kärlek liksom tinar upp något djuriskt inom en, driver en till vansinne. Jag vet ärligt talat inte vad som är värst, att vara älskad eller hatad?

Det är svårt att ta emot kärlek, vare sig man känner likadant tillbaka eller inte. Det säger liksom emot ens hela livssyn.

Kärlek är svårt! Jag har svårt att ta orden "Jag älskar dig" i min mun ! Jag har sagt det till en enda person i hela mitt liv!

Hon är ensamstående mamma med ett barn.
Jag sade det till henne och sade samtidigt att det var för stor ålderskillnad mellan oss, så det var inte hållbart och just för att jag älskar henne, så sade jag att det kommer aldrig att bli något mellan oss!
Detta just för att jag älskar henne och ser med glädje på om hon hittar en ny man!

Dessutom har jag aldrig rört henne sexuellt! Detta för att jag älskar henne i hennes sätt att vara och att hon visar känslor för mig!

Livet är svårt...

Allt detta, på grund av, att säger jag, jag älskar dig, så ligger hela mitt liv i en vågskål och jag är otroligt rädd att bli sviken, när det så enorma känslor för en annan person! Gissar att jag blivit sviken för många ggr i min barndom av dem jag litat mest på...

Jag har vissa problem med att vissa röster säger "i love u" hela tiden. Man ska välja sina tillfällen, där man betygar sin kärlek. Man kan inte älska alla, men kärlek ska man vara rädd om, den kan man inte missbruka. Men några har bedyrat sin kärlek till mig, men som sagt jag väljer mina tillfällen att visa mina känslor. Varför dessa röster säger så där, kan vara en ovana? Eller bara ett slarvigt sätt att nästan nonchalant slänga ur sig dessa dyrbara ord. Man kan inte kräva kärlek! Men Libellule! Man blir nästan introvert när man ska ta ansvar för andras betygelser. Man går in i sin hemliga värld och släpper kanske inte in andra i den svängen?

PSR, jag blir bara glad om jag kan få dig att se det komiska i situationen och dra på munnen åt det hela, och jag håller med om att det är rätt korkat. Men "kär och galen" är ändå inte den sorts galenskap jag kopplar ihop med dessa känslor.

Jag hade ett annat förhållande, som tog slut i mars. Det var efter att han besökt mig ett dygn, detta var en fredag. Sedan mådde jag fruktansvärt dåligt hela helgen, och när jag kom till min terapeut på måndagen ringde hon efter jouren som kom och hämtade mig. Och det var på grund av den såväl fysiska som psykiska känslostorm jag upplevt under tors-fred.

Sedan träffade jag aldrig mer den mannen. Jag tvingades avbryta vår relation på grund av mitt mående. Nu är jag rädd att detta nya förhållande ska gå samma öde till mötes.

Man blir nästan introvert när man ska ta ansvar för andras betygelser. Man går in i sin hemliga värld och släpper kanske inte in andra i den svängen?

Jocke, kan du förtydliga lite vad du menar?

Nissegossen, du verkar vara en mycket fin man med nobla egenskaper. Det är få som är starka nog att stå vid sidan och se på om personen man älskar träffar någon annan.