Jag har också ett.
Jag gick en patientutbildning i bipolär sjukdom och efter den talade jag om för personer jag litar på att de har min tillåtelse att rycka mig i armen om jag blir för uppvarvad/deppig och inte själv tar tag i det.
Utan att fördela någon som helst skuld, och jag menar det verkligen, jag har ju själv befunnit mig där, på en plats så mörk att jag inte kunde gå över en bro utan att tänka att det är högt här och det vore skönt att hoppa nu... Jag hatar sjukdomen depression, eller jag hatar mekanismerna som får en att hata en själv så mycket att man vill utrota varje avtryck man har gjort på denna jord. Jag hatar att rationellt tänkande inte biter. Rationellt tänkande biter fortfarande inte på mig när jag blir upprörd för all del, eller ledsen. Jag får bara skuldkänslor. Vad har JAG nu ställt till med? Men att inte vilja leva och ångesten som följer med det. Det är avskyvärt. Det är ett lidande ingen borde utsättas för.
Jag beklagar om jag gör någon upprörd, jag behövde bara skriva av mig lite.
